Inlägget gjort

Tankar om att aldrig vara nöjd

I helgen var jag, Maria och alla hundarna och tävlade rallylydnad på Kristinehamn BK. Ådi har tävlingsuppehåll i rallylydnad på obestämd framtid så han var med för att vi ska kunna träna på det han har svårt för – miljön. Så det var Bell och jag som tillsammans gick ut på planen för att ha roligt.

Det är kanske inte alla som vet detta men Bell har fått en dålig start i livet med skada i ett bakben som opererades och som följdes av komplikationer. Så under nästan 6 månader fick hon inte göra någonting. När vi precis kommit igång med träningen igen så träffar hon på en rottis och blir illa biten. Och från och med där blir hon hundaggressiv (på grund av rädslor). Filmen ovan är en sammanfattning av vår resa som jag gjorde när vi tog vår RLD A.

Sedan dess har jag lagt ner ofantlig mycket jobb på att få henne att släppa detta. Och 6 månader efter olyckan skrev jag ner på en lapp som jag la i min plånbok. På lappen (som jag hittade igår) har jag skrivit mitt drömmål, som jag verkligen trodde var ouppnårligt.

”Bell SKA kunna vara lös bland andra hundar igen! Vi ska ut på tävlingsbanorna.”.

Och i helgen tog vi vår mästartitel efter bara 4 starter i klassen. <3 Mitt ouppnårliga mål är sedan länge uppnått. Det uppnåddes redan i fortsättningsklass. Så varför är jag inte nöjd?

För hade jag varit nöjd så hade vi aldrig kommit hit. Hade jag varit nöjd när vi uppnått mitt första mål på vägen (gå tillsammans med mig på promenaden igen – reparera relationen) så hade Bell fortfarande gjort utfall mot andra hundar. Hade jag varit nöjd när jag nått mitt drömmål hade vi inte fortsatt tävla – vilket vi båda två tycker är roligt. Jag hade inte lärt mig allt jag har lärt mig på vägen. Jag hade idag inte haft en så trygg och glad Bell vid min sida.

Det är känslan av att inte vara nöjd som gör att jag så fort jag ser att vi är på väg att nå målet höjer ribban och sätter ett nytt utan att ens reflektera på det. Det är också exakt samma känsla som får mig att känna frustration över att vi inte har kommit någonstans och att det tar för lång tid. En stark drivkraft som om den används rätt är din bästa vän, men används den fel kan den förstöra och riva ner en massa.

Bli aldrig nöjd – men glöm inte bort dina framsteg och att fira dina framgångar. Då använder du ”jag är inte nöjd”-känslan effektivast. Hur du gör det, kan bara du ta reda på. Jag gör det genom att ha vänner som säger till mig och öppnar ögonen på mig när jag låter ”jag är inte nöjd”-frustrationen ta över. Jag skriver mål och lägger dem i saker jag alltid har med mig. Hur gör du?

Så skål på er – jag och Bell har fått vår mästartitel! Vi är redan på väg mot nästa mål…

Inlägget gjort

Därför älskar jag freestyle och HtM

Den underbara hundsporten freestyle och heelwork to music har det mesta som jag tycker är så roligt med hundträning. Nyinlärning som aldrig tar slut, träning som bygger på positiv förstärkning (det är svårt att lära en hund sitta fint genom att korrigera och straffa), kreativitet, frihet och en utmaning för föraren att visa upp sin egen hunds styrkor i programmet. Det finns helt enkelt så många dimensioner som man kan jobba med! 😀

Att det sen är väldigt roligt att titta på och väldigt trevlig stämning på tävlingarna gör inte saken sämre. Speciellt när man får åka långt för att tävla och det blir långa dagar är det viktigt.

Har du inte provat på freestyle eller HtM och är nyfiken – gå en grundkurs och se om det är något för er. Jag tror ni kommer att ha super roligt!

Inlägget gjort

En åskådares betraktelser

För ett tag sedan var jag på en tvådagars freestyle- och htm-tävling i Karlstad. Jag var där för att coacha Maria och Smack (som är projektekipage hos mig) när de debuterade (läs mer om detta här) och för att själv få en känsla för hur tävlingarna är upplagda så jag slipper vara så nervös inför debuten med Ådi. Det lilla charmtrollet behöver inte en nervös matte vid sin sida när han ska göra entré på freestylescenen. Hans egna nerver är nog att hantera. 😉

Som åskådare såg jag en hel del saker som hade gjort både program och tävlandet så mycket lättare för både hundar och förare. Framför allt för de som tävlade i klass 1.

När man gör ett program så gynnar det en själv och hunden om man tänker efter ordentligt när man skapar rutinerna. Du har ju en unik chans att verkligen visa upp hunden från hans/hennes allra bästa sida. Varför inte utnyttja det?

Små enkla saker som kan höja programmet massor.

Vart sitter domare och publiken? Rörelserna ska synas men det finns ingen anledning till att göra det svårare för hunden än den klarar av. Om hunden ska springa och runda ett föremål så behöver man inte göra det momentet rakt mot domarna och/eller publiken. Inte heller bort från de samma så jag själv som förare skymmer sikten. Utan det bästa är kanske att lägga momenten parallellt med domare/publik så hunden slipper springa rak emot något som kan vara skrämmande och lite obehagligt men domaren och publiken ser tydligt vad som händer på planen. Vi vill ju att hundarna ska få en positiv känsla på planen och tycka att det är super kul! Sen när de blivit lite varmare i kläderna och har tränat och tävlat en massa inför publik och i stökiga miljöer då kanske det inte spelar så stor roll längre för en del hundar. Medan för andra så kommer det alltid ha betydelse.

När jag bygger upp mitt program försöker jag att göra det så flexibelt som möjligt. Jag funderar igenom på vilka ställen som jag kan ändra t ex. riktning för att kunna justera så de jobbigare partierna (sett ur hundens synvinkel) hamnar rätt i förhållande till domarna och publikens placering. Och jag tänker på att en del rörelser inte syns om vi är felplacerade på banan t ex. syns inte en tass lagd över en nos om hunden har ryggen mot domaren och publik. När jag sen tävlar tänker jag utnyttja banvandringen så jag kan justera i programmet så det blir så bra som möjligt för min hund i första hand, för domare och publik i andra hand och mig själv i sista hand.

Det är så mycket att tänka på när man sätter ihop sitt program. Har du som nybörjare möjlighet att gå en kurs i fresstyle och HtM för utbildad instruktör så gör det och fråga en massa och be om hjälp med programmet. Ni får en mycket bättre start på tävlingsbanorna och slipper jobba om saker som har blivit tokiga. Det är mycket lättare att förebygga än att rätta till. 🙂

Inlägget gjort

Att börja i rätt ände

Belöna mera! - en kurs i belöningsträning i Lidköping

Som ni säkert redan vet tränar jag mina egna hundar belöningsbaserat och talar om när det blir fel i träningen genom utebliven belöning. Och eftersom jag själv tränar så är det även så jag lär mina kursdeltagare att träna sina egna hundar på. Men för att vi ska kunna träna belöningsbaserat MÅSTE vi ha belöningar av olika slag. Vi kan inte börja träna belöningsbaserat utan bra belöningar. Med bra belöningar menar jag verkligen saker som hunden uppskattar! Det är meningen att hunden ska se lycklig ut när den får sin belöning.

Vi måste ha bra belöningar när vi tränar belöningsbaserat, både för att kunna belöna rätt beteende och för att kunna tala om för hunden att nu blev det fel. Har vi inte det – då får vi ingen effekt på vår belöningsbaserade träning.

Så i stället för att börja träna på kontakt med den nya hunden är det bättre att börja i rätt ände och träna på olika belöningar. Framför allt om vi har en ambition att träna och tävla aktivt med hunden. Nöj dig inte med att utforska vad hunden redan tycker om utan bestäm dig för vilka belöningar du vill kunna använda. Och utifrån det träna in dina önskemål t ex. brottning, kamplek, extern belöning, jaktlek, olika mat/godisbelöningar, sociala belöningar i form av smek och röst osv. Den tid du lägger ner på att träna in belöningarna kommer du har igen trefaldigt genom resten av hundens liv.

Jag slutar aldrig att lägga in rena träningspass med inriktning på belöningar. Men de blir inte riktigt lika många som på en ny hund/valp. Hundens prioritetslista ändrar sig hela tiden och jag vill både hålla mig ajour med min hunds önskelista samtidigt som jag vill vara med och påverka den. Så jag känner att jag har kontroll på belöningarna. Har jag inte kontroll på belöningarna kan jag inte använda dom i träningen. Varför ska hunden apportera och få en belöning av mig som förare när den lika gärna kan belöna sig själv utan att behöva göra den tråkiga/jobbiga apporteringen?

Något som är lätt att glömma när man tränar belöningsbaserat är ett felkommando. Ett felkommando är inte ett nej. För mig betyder nej att hunden genast ska avbryta det den gör och ta kontakt med mig för att få nya instruktioner. Och det är oftast inte det jag vill i en träningssituation. Jag vill att hunden ska bli medveten om att belöningen uteblev och att den ska försöka igen. Så mitt felkommando betyder helt enkelt – nu blev det fel, gör ett nytt försök. Det är stor skillnad.

Om jag inte har något felkommando blir jag otydlig för hunden. Det är lätt att bara bli passiv och inte ge belöningen. Vilket blir totalt förvirrande för hunden när vi börjar jobba med att hålla inne belöningar för att öka t ex intensiteten i träningen. Det måste finnas en klar och distinkt skillnad på när hunden gör fel och när den gör rätt men vi vill att den anstränger sig ännu mera.

Hur ser dina och hundens belöningar ut? Har du kontroll på belöningarna? Hur ser din hund ut när den blir belönad?

Eftersom jag tycker detta är så roligt och viktigt har jag faktiskt ägnat en hel kurs åt ämnet belöningsträning. Kursen passar alla som vill träna hund oavsett ambitionsnivå. Och vi vet ju att det aldrig är försent att lära hunden att sitta. Så hundar i alla åldrar är välkomna. 😉