En åskådares betraktelser

För ett tag sedan var jag på en tvådagars freestyle- och htm-tävling i Karlstad. Jag var där för att coacha Maria och Smack (som är projektekipage hos mig) när de debuterade (läs mer om detta här) och för att själv få en känsla för hur tävlingarna är upplagda så jag slipper vara så nervös inför debuten med Ådi. Det lilla charmtrollet behöver inte en nervös matte vid sin sida när han ska göra entré på freestylescenen. Hans egna nerver är nog att hantera. ;)

Som åskådare såg jag en hel del saker som hade gjort både program och tävlandet så mycket lättare för både hundar och förare. Framför allt för de som tävlade i klass 1.

När man gör ett program så gynnar det en själv och hunden om man tänker efter ordentligt när man skapar rutinerna. Du har ju en unik chans att verkligen visa upp hunden från hans/hennes allra bästa sida. Varför inte utnyttja det?

Små enkla saker som kan höja programmet massor.

Vart sitter domare och publiken? Rörelserna ska synas men det finns ingen anledning till att göra det svårare för hunden än den klarar av. Om hunden ska springa och runda ett föremål så behöver man inte göra det momentet rakt mot domarna och/eller publiken. Inte heller bort från de samma så jag själv som förare skymmer sikten. Utan det bästa är kanske att lägga momenten parallellt med domare/publik så hunden slipper springa rak emot något som kan vara skrämmande och lite obehagligt men domaren och publiken ser tydligt vad som händer på planen. Vi vill ju att hundarna ska få en positiv känsla på planen och tycka att det är super kul! Sen när de blivit lite varmare i kläderna och har tränat och tävlat en massa inför publik och i stökiga miljöer då kanske det inte spelar så stor roll längre för en del hundar. Medan för andra så kommer det alltid ha betydelse.

När jag bygger upp mitt program försöker jag att göra det så flexibelt som möjligt. Jag funderar igenom på vilka ställen som jag kan ändra t ex. riktning för att kunna justera så de jobbigare partierna (sett ur hundens synvinkel) hamnar rätt i förhållande till domarna och publikens placering. Och jag tänker på att en del rörelser inte syns om vi är felplacerade på banan t ex. syns inte en tass lagd över en nos om hunden har ryggen mot domaren och publik. När jag sen tävlar tänker jag utnyttja banvandringen så jag kan justera i programmet så det blir så bra som möjligt för min hund i första hand, för domare och publik i andra hand och mig själv i sista hand.

Det är så mycket att tänka på när man sätter ihop sitt program. Har du som nybörjare möjlighet att gå en kurs i fresstyle och HtM för utbildad instruktör så gör det och fråga en massa och be om hjälp med programmet. Ni får en mycket bättre start på tävlingsbanorna och slipper jobba om saker som har blivit tokiga. Det är mycket lättare att förebygga än att rätta till. :)

Kommenteringen är avstängd.