Tag Archives: video

Tävling efter ett långt uppehåll

Ådi och jag har inte tävlat någonting alls på över 8 månader. Jag tog beslutet att lägga ner tävlandet på obestämd framtid för hans del strax efter sommaren förra året. Det kändes inte som om vi hade roligt varken när vi tränade eller tävlade. Det var mest frustration, irritation och en hund som dissade mig totalt och var i sin egen lilla värld dit jag inte var välkommen. Ett tag tänkte jag till och med göra soffhund av honom och ge upp allt. ;) Den tanken kan fortfarande komma men den kommer allt mer sällan och försvinner nästa lika fort som den dyker upp.

I helgen startade vi i fortsättningsklass på Karlstad BK. Egentligen en helt oplanerad start från min sida. Vi har kommit jätte långt i träningssammanhang efter att jag har lagt om träningen helt och hållet så jag har känt att det snart är dags men hade tänkt att vi skulle börja tävla i något han verkligen tycker är kul och inte i rally där han verkligen har visat att han tycker är lite si så där. Men eftersom jag bestämde att jag och Bell skulle tävla två dagar i Karlstad och Ådi skulle få hänga med tyckte jag lite synd om honom så jag anmälde honom också i förbifarten. Och sedan dess har jag ångrat mig ett antal ggr. Men har varje gång bestämt mig för att vi inte alls ska ta det så blodigt utan bara gå in och ta ett par skyltar och kliva av och belöna friskt. Jag har alltså inte tränat rally strukturerat med honom på 8 månader. Vi har ytterst ytterst lite tränat lite fot. Då kan man inte ha några förväntningar även om jag vet att han kan alla momenten.

Riktigt så blev det ju inte. :) Det blev så otroligt mycket bättre! Han var med mig hela tiden! Och han tyckte det var sååååå roligt att få tävla och jobba tillsammans med mig. Så en runda med grym känsla resulterade i ett kvalificerat resultat om 84 p. 9 poäng rykte i frestelsen (inte förvånad alls med tanke på träningen) och sen fick jag 5 minus på helheten för att jag inte kopplade upp efter banan utan belönade honom och fick honom att känna sig som kungen i baren. Helt klart värt de minuspoängen i långa loppet. Då är det bara 1 minuspoäng kvar och den var för nos.

Så enormt glad och nöjd med kvittot på att vi är på väg åt rätt håll! :D

När man blir så där stolt och glad

I går den 7 juni var det rallytävling uppe i Karlstad på Karlstad BK. Vädret var inte på topp även om vi i alla fall slapp åskan och ösregnet. Jag hade med mig Ronja och rottisen Midas upp för att tävla. De gjorde en kanonstart i nybörjarklass i ett väldigt duktigt startfält. Ett enda poängavdrag för sträckt koppel blev det! Vilket resulterade i en tredjeplats och deras bästa poäng hittills. Jätte bra jobbat! Det var ni så väl värda med allt träningsslit som ni har lagt ner tillsammans. :)

Det är så roligt att få möjligheten att fortfarande följa deras utveckling både på kurser och tävling. Jag minns när de kom på första kursen – vilken stor skillnad det är då mot nu. Nu är de ett team som jobbar tillsammans med en relation som är på topp. Så roligt att se!

Fortsatt lycka till Ronja och Midas med träning och tävling. Ni är på helt rätt väg. Så ses vi på rallykursen på tisdag. ;)

Tankar om att aldrig vara nöjd

I helgen var jag, Maria och alla hundarna och tävlade rallylydnad på Kristinehamn BK. Ådi har tävlingsuppehåll i rallylydnad på obestämd framtid så han var med för att vi ska kunna träna på det han har svårt för – miljön. Så det var Bell och jag som tillsammans gick ut på planen för att ha roligt.

Det är kanske inte alla som vet detta men Bell har fått en dålig start i livet med skada i ett bakben som opererades och som följdes av komplikationer. Så under nästan 6 månader fick hon inte göra någonting. När vi precis kommit igång med träningen igen så träffar hon på en rottis och blir illa biten. Och från och med där blir hon hundaggressiv (på grund av rädslor). Filmen ovan är en sammanfattning av vår resa som jag gjorde när vi tog vår RLD A.

Sedan dess har jag lagt ner ofantlig mycket jobb på att få henne att släppa detta. Och 6 månader efter olyckan skrev jag ner på en lapp som jag la i min plånbok. På lappen (som jag hittade igår) har jag skrivit mitt drömmål, som jag verkligen trodde var ouppnårligt.

“Bell SKA kunna vara lös bland andra hundar igen! Vi ska ut på tävlingsbanorna.”.

Och i helgen tog vi vår mästartitel efter bara 4 starter i klassen. <3 Mitt ouppnårliga mål är sedan länge uppnått. Det uppnåddes redan i fortsättningsklass. Så varför är jag inte nöjd?

För hade jag varit nöjd så hade vi aldrig kommit hit. Hade jag varit nöjd när vi uppnått mitt första mål på vägen (gå tillsammans med mig på promenaden igen – reparera relationen) så hade Bell fortfarande gjort utfall mot andra hundar. Hade jag varit nöjd när jag nått mitt drömmål hade vi inte fortsatt tävla – vilket vi båda två tycker är roligt. Jag hade inte lärt mig allt jag har lärt mig på vägen. Jag hade idag inte haft en så trygg och glad Bell vid min sida.

Det är känslan av att inte vara nöjd som gör att jag så fort jag ser att vi är på väg att nå målet höjer ribban och sätter ett nytt utan att ens reflektera på det. Det är också exakt samma känsla som får mig att känna frustration över att vi inte har kommit någonstans och att det tar för lång tid. En stark drivkraft som om den används rätt är din bästa vän, men används den fel kan den förstöra och riva ner en massa.

Bli aldrig nöjd – men glöm inte bort dina framsteg och att fira dina framgångar. Då använder du “jag är inte nöjd”-känslan effektivast. Hur du gör det, kan bara du ta reda på. Jag gör det genom att ha vänner som säger till mig och öppnar ögonen på mig när jag låter “jag är inte nöjd”-frustrationen ta över. Jag skriver mål och lägger dem i saker jag alltid har med mig. Hur gör du?

Så skål på er – jag och Bell har fått vår mästartitel! Vi är redan på väg mot nästa mål…

Kan man vara nöjd utan kvalificerat resultat?

JA det kan man! :D Idag har vi gjort debut i mästarklassen – jag och Bell. Det gjorde vi på en utmanade bana ritad och dömd av Birgitta Elgh. Om jag hade fått önska så hade jag velat ha en lite kortare och enklare bana till debuten i mästarklass. Men mina önskningar togs det så klart inte hänsyn till. ;)

Trots att jag inte har tränat mycket banor alls i vinter tycker jag att Bellen gjorde en strålande insats. Men mest av allt är jag nöjd över att jag har med mig en TRYGG hund genom hela banan och även i honnören. Borta var känslan av att gå omkring med en otrygg liten hund som bara väntade på att någon skulle hoppa på och attackera henne. När vi klev av efter vår runda hade jag tårar som ville komma fram av glädje. Min fina lilla arbetsglada tjej som älskar att jobba syntes på tävlingsbanan! Det är stort, verkligen jätte stort! Och ett ENORMT kliv i rätt riktning. Att poängen inte riktigt räckte till det spelar ingen roll. Jag och Bell tog en viktig seger tillsammans idag. <3
Så här såg vår sista tävling ut i höstas då vi tog vårt sista kvalificerade resultat i avancerad klass – det kan jämföras med filmen från idag som är den enda tävlingen vi gjort sedan dess. Det är suveränt att filma tävlingar och träningar! Jag ser en enorm skillnad. Mina bästa Bellen – tillsammans klarar vi allt. <3