Nya kunskaper och insikter

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade här och det beror mest på att jag helt enkelt inte har haft tid och känt mig tillräckligt inspirerad att sätta mig ner och försöka formulera något vettigt.

Men det har hänt en massa saker sedan sist. Bland annat har jag varit och vidareutbildat mig i Karlstad hos Anita Axelsson. En hel helg med bara freestyle och HtM med inriktning tävling. Fick massor av saker att ta med mig hem som jag sedan har använt mig av i träningen med mina egna hundar men också på mina kurser. Jag är inte riktigt klar än utan har en praktisk uppgift kvar att göra eftersom Ådi kastrerades mitt i alltihopa.

Det här med att ha en kastrerad hanhund är också nytt för mig. Jag har så klart träffat, coachat och tränat kastrerade hanhundar men aldrig ägt en själv. Jag tycker inte att man ska kastrera bara för att. Det är därför jag har väntat så länge med att ta beslutet om kastrering på Ådi (han är lite drygt 3 år nu). Jag ville se om det gick att få ihop vardagen ändå men till slut fick jag inse att kastrering var en väg att gå. Att ha en hanhund och en tik tillsammans är ingen lätt sak. Speciellt när man som jag är lite väl blödig av sig. Ådi tyckte det var jobbigt men det var inte så han slutade äta eller blev helt okontaktbar. Men det syntes att han var stressad och uppe i varv. Och jag kände inte att jag ville göra så mot honom 2 ggr om året resten av hans liv. Speciellt inte när jag inte såg någon som helst tendens till att det skulle bli bättre. Och jag vet att nästa hund som flyttar in (när det nu blir) kommer vara en tik.

Nu har han varit kastrerad i 3 veckor och allting fungerar väldigt bra. Det jag kan se redan nu är att han tar större plats. Bells makt över honom har minskat på ett positivt sätt. Han låter henne inte styra och ställa på samma sätt längre. Han är mer trygg, avslappnad och öppen. Ständigt hungrig och mycket mycket mer intresserad av att vara med mig.

Sen återstår att se om det kommer några negativa effekter också. Jag är framför allt orolig för hans päls som redan innan är enormt jobbig att sköta. Han behöver inte mer päls han har så det räcker för 4 sheltisar till. Att han skulle gå upp i vikt känns inte som ett jätte stort problem eftersom han redan får mer mat än han borde så det finns utrymme att dra ner utan att behöva byta foder. Vilket jag hoppas att jag ska slippa.

För Ådi som är en känslig, lite självständig, introvert själ har kastreringen inneburit mindre hormonella konflikter. Vilket jag tror gjort att han blivit mer öppen och vågar vara sig själv mer och mer. Det är väldigt spännande att se hur mycket hormonerna påverkar individen men även hela flockstrukturen.

Nu håller jag tummarna för att pälsen inte blir vare sig sämre eller mer…

Kommenteringen är avstängd.