Tankar kring inlärning

I helgen var jag på en introduktionskurs i klickerträning. Det var mest för att få lite inspiration och för att få träffa lite andra hundentusiaster och diskutera hundträning.

Något som slog mig när jag satt där är att de flesta instruktörer framför allt vi (jag jobbar också med klickerträning) som jobbar med inlärningsprincipen klickerträning oftast trycker extra på att hunden lär sig bäst och snabbast genom att inte få erfarenheten av att misslyckas. Och att fel i träningen är ett nödvändigt ont och något som man som tränare ska undvika. Det är åtminstone så det låter i åhörarens öron. Sedan om det är exakt så det menas eller om det är draget till sin spets för att väcka uppmärksamhet och diskussion låter jag vara osagt.

Själv har jag andra tankar om detta. Jag tror att man som individ måste få testa andra vägar för att kunna avgöra vilken som är bäst att gå. Den största anledningen till denna åsikt är för att jag vill behålla hundens personlighet. Styr vi hela tiden in hunden på vårt spår (oavsett om det är med positiva träningsmetoder eller negativa) och inte låter den testa andra vägar kommer vi tillslut få en hund som inte tar egna initiativ precis som de traditionellt tränade hundarna. Nu fungera hundträning inte så att vi som tränare ALLTID gör rätt och hunden ALDRIG misslyckas så situationen jag pratar om ovan är osannolik.

Jag tänker inte perfektion när jag tränar mina hundar. Jag tänker att så länge hunden arbetar och tycker det är roligt lägger jag ingen större vikt vid de misslyckade försöken. Jag vet om 80% regeln men jag följer den alltså inte slaviskt. Misstagen/felen är ett steg på vägen mot “mitt” inlärda beteende. De hjälper mig att få hunden att förstå vad jag är ute efter och ger mig en kreativ hund som tar egna initiativ. Jag får dessutom en hund som uppskattar när den gör rätt. Ni vet man måste ha tråkigt och göra saker man inte vill ibland för att kunna ta tillvara på de roliga sakerna och uppskatta att få göra precis som man vill.

Så länge misstagen/felen inte belönas (av mig, någon annan eller självbelönas mm) och befästs (upprepas) på något sätt eller blir till en beteendekedja jag inte vill ha. Är de ett steg på vägen mot “mitt” inlärda beteende. Om något av de ovanstående sakerna sker – då ändrar jag övningen så den ger det resultat jag vill ha. Oftast förenklas övningen för att hunden ska få lyckas oftare eller så tillrätta lägger jag förutsättningarna för att förhindra belöningar utom min kontroll eller upprepning av beteenden jag inte vill ha.

Det jag vill poängtera är att det kanske inte är hela världen om hunden misslyckas med övningen ett par gånger? Det kanske till och med är bra!

Om man läser den här forskningen (visserligen gjord på människor) så har man kommit fram till att misslyckanden troligtvis är en viktig ingrediens i inlärningen. Och att det går fortare att lära sig om man även får göra misstag/fel. Nu har jag inte läst själv forskningen utan bara denna artikel och den är som sagt var utförd på människor inte hundar. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera lite kring detta.

Jag är inte rädd för misstagen och felen när jag tränar hundarna – de är ett naturligt steg på vägen mot målet. Och kanske det till och med är så att de snabbar upp inlärningen? En intressant tanke.

Kommenteringen är avstängd.