Inlägget gjort

Träningskompisar växer inte på träd

Jag tränar och tävlar väldigt mycket med mina hundar och det som jag tycker är allra viktigast för att utvecklas är träningskompisar. Och inte vilka träningskompisar som helst utan positiva människor som ärligt och rakt kan säga vad de tycker. Och inte lägger någon prestige i om jag håller med eller inte utan respekterar mina åsikter och känslor. Det är även en fördel om man har liknande tankar kring träning. Det kan bli lite konstigt om en vill lösa problem med samarbete och den andra tänker först och främst korrigering. Tänker man för lika då får man inget utbyte – det blir mer som att prata med sig själv.

Givetvis är det en ge och ta relation. Och jag försöker alltid ge det mesta jag kan till mina träningskompisar. Oavsett om det är tips, råd, stöd eller en spark i baken. Genom att veta vad jag själv vill ha i en träningskompis hoppas jag att jag kan vara en bra träningskompis tillbaka.

Det är massa saker som jag tycker måste stämma. Så när jag väl hittar de där vännerna då är det väl värda sin vikt i guld. Det är med deras hjälp jag utvecklas som hundtränare, når mina mål och utmanar mig själv och mina hundar. Så har du en sån träningskompis – håll fast vid den!

Nu senast fick jag av en ovärderlig ”träningsvän” en spark i baken genom en enda rak fråga när jag hade ågren över att tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg och jag ska ut på banorna igen med Bell. Frågan löd – vad är du rädd för? Det enkla svaret – att få börja om.

27 april är det debut i mästarklass på Marks BK!