Inlägget gjort

Träningskompisar växer inte på träd

Jag tränar och tävlar väldigt mycket med mina hundar och det som jag tycker är allra viktigast för att utvecklas är träningskompisar. Och inte vilka träningskompisar som helst utan positiva människor som ärligt och rakt kan säga vad de tycker. Och inte lägger någon prestige i om jag håller med eller inte utan respekterar mina åsikter och känslor. Det är även en fördel om man har liknande tankar kring träning. Det kan bli lite konstigt om en vill lösa problem med samarbete och den andra tänker först och främst korrigering. Tänker man för lika då får man inget utbyte – det blir mer som att prata med sig själv.

Givetvis är det en ge och ta relation. Och jag försöker alltid ge det mesta jag kan till mina träningskompisar. Oavsett om det är tips, råd, stöd eller en spark i baken. Genom att veta vad jag själv vill ha i en träningskompis hoppas jag att jag kan vara en bra träningskompis tillbaka.

Det är massa saker som jag tycker måste stämma. Så när jag väl hittar de där vännerna då är det väl värda sin vikt i guld. Det är med deras hjälp jag utvecklas som hundtränare, når mina mål och utmanar mig själv och mina hundar. Så har du en sån träningskompis – håll fast vid den!

Nu senast fick jag av en ovärderlig “träningsvän” en spark i baken genom en enda rak fråga när jag hade ågren över att tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg och jag ska ut på banorna igen med Bell. Frågan löd – vad är du rädd för? Det enkla svaret – att få börja om.

27 april är det debut i mästarklass på Marks BK!

Inlägget gjort

Född som aprilskämt

Ja, jag skojar faktiskt inte och för att det inte ska bli några diskussioner om detta är ett skämt eller inte så uppdaterar jag idag istället för imorgon. 🙂

Eftersom jag fyller år imorgon så vill jag fira det tillsammans med er. Så till er mina vänner, privatare, kursare och besökare – BARA under morgondagen (1 april) är det 20% på alla kurser som finns på denna länken (bortsett från Frida Binettes helgkurs).

https://malinshundkurser.se/hundkurser-i-lidkoping/aktuella-hundkurser-i-lidkoping/

Inlägget gjort

Fylld av idéer och inspiration

I helgen har jag varit uppe i Karlstad på Dog-o-rama för utbildningshelg i freestyle/HtM (instruktörsutbildning) som Anita Axelsson höll i. Det har varit en helg med massor av teori, tips och idéer. Det är så härligt att komma hem efter en sån helg och känna inspirationen och idéerna flöda. Det ska bli så himla roligt att kunna erbjuda privatlektioner och kurser i freestyle till er som vill testa på denna enormt roliga tränings- och tävlingsform.

Det finns redan nu en grundkurs planerad där vi lär in grundläggande tricks och rörelser i freestyle och en grundkurs i HtM. Senare i höst kommer det även att gå en kurs där vi går lite djupare in på program och musik.

Ett projektekipage är redan igång och det andra är snart utvalt. Utöver projektekipagen kommer jag även ha en projektkurs om 4-5 deltagare som kommer gå följande datum: 7/4 18-20, 14/4 18-20, 22/4 18-20, 28/4 18-20 och 14/5 18-20. Kostnad 450 kr (halva priset). Är du intresserad av att gå projektkursen så kontakta mig.

Nu ska Saleby poppas upp med musik! 😀

Inlägget gjort

Korrigeringar

Jag lovade för ett tag sedan att jag skulle blogga om korrigeringar. Och här är det utlovade inlägget. Det är sammanknutet med ett tidigare inlägg om inlärning hos hunden.

När man pratar om korrigeringar blir det lätt missförstånd. Eftersom det är ett laddat ord för många hundmänniskor har det blivit så att alla har en unik tolkning av ordet och lägger in egna känslor som värdering och grund. Det är fult att korrigera sin hund i mångas ögon.

För mig är korrigering något som avbryter ett beteende. Det innebär att för mig är ordet korrigering väldigt brett. Det kan innebära allt från fysisk korrigering till ordet nej eller för den delen utebliven belöning. Jag skiljer också på rena korrigeringar och orena korrigeringar (mer om det längre ner). Jag ser inte en korrigering som något hunden egentligen lär sig något av. Utan jag ser det som att det är det som kommer efter en korrigering som hunden lär sig av.

För att ta ett exempel. Bell älskar att träna och vara tillsammans med mig och alla andra som är på träningsplanen. Det är värt väldigt mycket för henne. När vi tränar en dag så struntar hon i att jobba med mig. Hon går och luktar i gräsmattan och är allmänt oengagerad i oss som team. Att gå och nosa runt på gräsplanen är självbelönande – dvs. det är som när vi tränar, har vi gjort det tillräckligt mycket blir det beroende framkallande. Till skillnad mot träning som ger mig och alla andra människor ett bättre liv med mer ork och energi är nosandet på träningsplanen inget som jag vill att min hund gör. Jag vill definitivt inte att min hund dissar mig oavsett om vi är på träningsplanen eller inte. Så därför bryter jag Bells beteende – jag går och hämtar henne och lyfter upp och bär henne av planen. Sen binder jag upp henne kort i en stolpe och går och umgås eller tränar med Ådi eller någon annan hund istället en stund.

Anledningen till att detta fungerar på Bell är hennes önskan om att vara med mig och att hon värderar att träna så högt. Så i det här fallet är korrigeringen för Bell att hon blir bortburen från planen och uppbunden i kort koppel i en stolpe. Men det hon lär sig av är att träningen och jag själv uteblir. Hennes beteende fick en negativ konsekvens. En rätt så hård lärdom – när man som söt liten sheltie helst av allt vill träna och allra helst tillsammans med matte.

Har vi däremot en hund som inte tycker det är speciellt kul att träna eller vara tillsammans med sin matte/husse så händer något helt annat när vi gör exakt samma sak. Binder vi upp den hunden så kommer den att se det som en belöning. Vi avbröt beteendet med en korrigering men korrigeringen fick inte avsedd effekt då hunden faktiskt såg det som att nosandet fick en positiv konsekvens. Den slapp att jobba och den slapp matte/husse. Med en sådan hund skulle jag istället för att binda upp den när den nosar. Korrigera nosandet genom att blockera nosandet med mina egna fötter (obs. inte sparka på /mot hunden) och varje gång hunden väljer att lyfta huvudet från marken (vilket den gör om man är tillräckligt envis – sjukt irriterande att ha en människa som ställer sig mitt i doftfläcken så fort man hittat någon) hitta på något som är roligare t ex. kampa med en leksak.

Så korrigerar gör vi allihopa medvetet eller omedvetet. För med min definition menas att korrigera att avbryta ett beteende. Lärdomen kommer först efter korrigeringen, antingen som en positiv konsekvens eller som en negativ konsekvens.

För mig är ett kraftigt ryck i kopplet eller ett nyp i örat inte en ren korrigering. Det är en korrigering (eftersom det troligtvis avbryter hundens nuvarande beteende) sammankopplat med en direkt negativkonsekvens. Skillnaden på ett kraftigt ryck i kopplet och att bli uppbunden är att vid rycket i kopplet sitter korrigeringen och konsekvensen ihop det går inte att rycka i kopplet och inte ge en negativ konsekvens. Du kan däremot avbryta nosandet genom att bära hunden av planen och sedan ge en positiv eller negativ konsekvens. Därför anser jag inte att ryck i kopplet är en ren korrigering utan en korrigering tätt sammankopplad med en negativ konsekvens. Mer om hur hunden lär sig och konsekvenser av hur vi lär hunden kan du läsa i detta inlägg. Orena korrigeringar kan skada hunden både fysiskt och/eller mentalt.

På mina kurser fokuserar vi inte på korrigering överhuvudtaget. Utan vi fokuserar på att se och belöna det som är positivt. Precis som jag gör när jag tränar mina egna hundar. De få korrigeringarna jag använder är anpassade för mina hundar. De klarar av mentalt att bli uppbundna och inte få vara med, de klarar av ett nej (för de har blivit lärda vad det innebär), de klarar av en utebliven belöning (för de har blivit lärda vad det innebär) eller att jag ställer mig i vägen för en doftfläck eller mellan min egen hund och en annan hund osv. Och det är BARA den typen av korrigeringar jag gör – den andra sorten som kan skada hunden mentalt eller fysiskt använder jag inte själv och inte heller på mina kurser.