Inlägget gjort

En uppmaning!

Kanske att ni har hört talas om Bissen Brainwalk sedan tidigare eller så är det ett helt nytt begrepp för er. Bissen brainwalk är ett evenemang (promenad med massa kringaktiviteter) där hela intäkten oavkortat går till forskningen om hjärnans sjukdomar (hjärnfonden).

Jag vill engagera mig och jag tänker dra med så många av mina kolleger jag kan och även dig som hundägare. Till alla ni som köper en biljett och går promenaden har jag ordnat ett lotteri med massor av fina vinster från kolleger i hundbranschen. Det finns priser från bland annat Bellsebubs.se och Jessicas hundhälsa. Dialog förs med Arken Zoo och flertalet andra i hundbranschen. Det enda du behöver göra är att besöka den här sidan och anmäla ditt biljettnummer för att vara med.

Så vad väntar du på! Köp en biljett, anmäl ditt biljettnummer och ta en skön promenad den 6:e augusti för en bra sak. Jag hoppas vi ses där!

Inlägget gjort

Att börja i rätt ände

Belöna mera! - en kurs i belöningsträning i Lidköping

Som ni säkert redan vet tränar jag mina egna hundar belöningsbaserat och talar om när det blir fel i träningen genom utebliven belöning. Och eftersom jag själv tränar så är det även så jag lär mina kursdeltagare att träna sina egna hundar på. Men för att vi ska kunna träna belöningsbaserat MÅSTE vi ha belöningar av olika slag. Vi kan inte börja träna belöningsbaserat utan bra belöningar. Med bra belöningar menar jag verkligen saker som hunden uppskattar! Det är meningen att hunden ska se lycklig ut när den får sin belöning.

Vi måste ha bra belöningar när vi tränar belöningsbaserat, både för att kunna belöna rätt beteende och för att kunna tala om för hunden att nu blev det fel. Har vi inte det – då får vi ingen effekt på vår belöningsbaserade träning.

Så i stället för att börja träna på kontakt med den nya hunden är det bättre att börja i rätt ände och träna på olika belöningar. Framför allt om vi har en ambition att träna och tävla aktivt med hunden. Nöj dig inte med att utforska vad hunden redan tycker om utan bestäm dig för vilka belöningar du vill kunna använda. Och utifrån det träna in dina önskemål t ex. brottning, kamplek, extern belöning, jaktlek, olika mat/godisbelöningar, sociala belöningar i form av smek och röst osv. Den tid du lägger ner på att träna in belöningarna kommer du har igen trefaldigt genom resten av hundens liv.

Jag slutar aldrig att lägga in rena träningspass med inriktning på belöningar. Men de blir inte riktigt lika många som på en ny hund/valp. Hundens prioritetslista ändrar sig hela tiden och jag vill både hålla mig ajour med min hunds önskelista samtidigt som jag vill vara med och påverka den. Så jag känner att jag har kontroll på belöningarna. Har jag inte kontroll på belöningarna kan jag inte använda dom i träningen. Varför ska hunden apportera och få en belöning av mig som förare när den lika gärna kan belöna sig själv utan att behöva göra den tråkiga/jobbiga apporteringen?

Något som är lätt att glömma när man tränar belöningsbaserat är ett felkommando. Ett felkommando är inte ett nej. För mig betyder nej att hunden genast ska avbryta det den gör och ta kontakt med mig för att få nya instruktioner. Och det är oftast inte det jag vill i en träningssituation. Jag vill att hunden ska bli medveten om att belöningen uteblev och att den ska försöka igen. Så mitt felkommando betyder helt enkelt – nu blev det fel, gör ett nytt försök. Det är stor skillnad.

Om jag inte har något felkommando blir jag otydlig för hunden. Det är lätt att bara bli passiv och inte ge belöningen. Vilket blir totalt förvirrande för hunden när vi börjar jobba med att hålla inne belöningar för att öka t ex intensiteten i träningen. Det måste finnas en klar och distinkt skillnad på när hunden gör fel och när den gör rätt men vi vill att den anstränger sig ännu mera.

Hur ser dina och hundens belöningar ut? Har du kontroll på belöningarna? Hur ser din hund ut när den blir belönad?

Eftersom jag tycker detta är så roligt och viktigt har jag faktiskt ägnat en hel kurs åt ämnet belöningsträning. Kursen passar alla som vill träna hund oavsett ambitionsnivå. Och vi vet ju att det aldrig är försent att lära hunden att sitta. Så hundar i alla åldrar är välkomna. 😉

Inlägget gjort

Född som aprilskämt

Ja, jag skojar faktiskt inte och för att det inte ska bli några diskussioner om detta är ett skämt eller inte så uppdaterar jag idag istället för imorgon. 🙂

Eftersom jag fyller år imorgon så vill jag fira det tillsammans med er. Så till er mina vänner, privatare, kursare och besökare – BARA under morgondagen (1 april) är det 20% på alla kurser som finns på denna länken (bortsett från Frida Binettes helgkurs).

https://malinshundkurser.se/hundkurser-i-lidkoping/aktuella-hundkurser-i-lidkoping/

Inlägget gjort

Korrigeringar

Jag lovade för ett tag sedan att jag skulle blogga om korrigeringar. Och här är det utlovade inlägget. Det är sammanknutet med ett tidigare inlägg om inlärning hos hunden.

När man pratar om korrigeringar blir det lätt missförstånd. Eftersom det är ett laddat ord för många hundmänniskor har det blivit så att alla har en unik tolkning av ordet och lägger in egna känslor som värdering och grund. Det är fult att korrigera sin hund i mångas ögon.

För mig är korrigering något som avbryter ett beteende. Det innebär att för mig är ordet korrigering väldigt brett. Det kan innebära allt från fysisk korrigering till ordet nej eller för den delen utebliven belöning. Jag skiljer också på rena korrigeringar och orena korrigeringar (mer om det längre ner). Jag ser inte en korrigering som något hunden egentligen lär sig något av. Utan jag ser det som att det är det som kommer efter en korrigering som hunden lär sig av.

För att ta ett exempel. Bell älskar att träna och vara tillsammans med mig och alla andra som är på träningsplanen. Det är värt väldigt mycket för henne. När vi tränar en dag så struntar hon i att jobba med mig. Hon går och luktar i gräsmattan och är allmänt oengagerad i oss som team. Att gå och nosa runt på gräsplanen är självbelönande – dvs. det är som när vi tränar, har vi gjort det tillräckligt mycket blir det beroende framkallande. Till skillnad mot träning som ger mig och alla andra människor ett bättre liv med mer ork och energi är nosandet på träningsplanen inget som jag vill att min hund gör. Jag vill definitivt inte att min hund dissar mig oavsett om vi är på träningsplanen eller inte. Så därför bryter jag Bells beteende – jag går och hämtar henne och lyfter upp och bär henne av planen. Sen binder jag upp henne kort i en stolpe och går och umgås eller tränar med Ådi eller någon annan hund istället en stund.

Anledningen till att detta fungerar på Bell är hennes önskan om att vara med mig och att hon värderar att träna så högt. Så i det här fallet är korrigeringen för Bell att hon blir bortburen från planen och uppbunden i kort koppel i en stolpe. Men det hon lär sig av är att träningen och jag själv uteblir. Hennes beteende fick en negativ konsekvens. En rätt så hård lärdom – när man som söt liten sheltie helst av allt vill träna och allra helst tillsammans med matte.

Har vi däremot en hund som inte tycker det är speciellt kul att träna eller vara tillsammans med sin matte/husse så händer något helt annat när vi gör exakt samma sak. Binder vi upp den hunden så kommer den att se det som en belöning. Vi avbröt beteendet med en korrigering men korrigeringen fick inte avsedd effekt då hunden faktiskt såg det som att nosandet fick en positiv konsekvens. Den slapp att jobba och den slapp matte/husse. Med en sådan hund skulle jag istället för att binda upp den när den nosar. Korrigera nosandet genom att blockera nosandet med mina egna fötter (obs. inte sparka på /mot hunden) och varje gång hunden väljer att lyfta huvudet från marken (vilket den gör om man är tillräckligt envis – sjukt irriterande att ha en människa som ställer sig mitt i doftfläcken så fort man hittat någon) hitta på något som är roligare t ex. kampa med en leksak.

Så korrigerar gör vi allihopa medvetet eller omedvetet. För med min definition menas att korrigera att avbryta ett beteende. Lärdomen kommer först efter korrigeringen, antingen som en positiv konsekvens eller som en negativ konsekvens.

För mig är ett kraftigt ryck i kopplet eller ett nyp i örat inte en ren korrigering. Det är en korrigering (eftersom det troligtvis avbryter hundens nuvarande beteende) sammankopplat med en direkt negativkonsekvens. Skillnaden på ett kraftigt ryck i kopplet och att bli uppbunden är att vid rycket i kopplet sitter korrigeringen och konsekvensen ihop det går inte att rycka i kopplet och inte ge en negativ konsekvens. Du kan däremot avbryta nosandet genom att bära hunden av planen och sedan ge en positiv eller negativ konsekvens. Därför anser jag inte att ryck i kopplet är en ren korrigering utan en korrigering tätt sammankopplad med en negativ konsekvens. Mer om hur hunden lär sig och konsekvenser av hur vi lär hunden kan du läsa i detta inlägg. Orena korrigeringar kan skada hunden både fysiskt och/eller mentalt.

På mina kurser fokuserar vi inte på korrigering överhuvudtaget. Utan vi fokuserar på att se och belöna det som är positivt. Precis som jag gör när jag tränar mina egna hundar. De få korrigeringarna jag använder är anpassade för mina hundar. De klarar av mentalt att bli uppbundna och inte få vara med, de klarar av ett nej (för de har blivit lärda vad det innebär), de klarar av en utebliven belöning (för de har blivit lärda vad det innebär) eller att jag ställer mig i vägen för en doftfläck eller mellan min egen hund och en annan hund osv. Och det är BARA den typen av korrigeringar jag gör – den andra sorten som kan skada hunden mentalt eller fysiskt använder jag inte själv och inte heller på mina kurser.