Inlägget gjort

Att börja i rätt ände

Belöna mera! - en kurs i belöningsträning i Lidköping

Som ni säkert redan vet tränar jag mina egna hundar belöningsbaserat och talar om när det blir fel i träningen genom utebliven belöning. Och eftersom jag själv tränar så är det även så jag lär mina kursdeltagare att träna sina egna hundar på. Men för att vi ska kunna träna belöningsbaserat MÅSTE vi ha belöningar av olika slag. Vi kan inte börja träna belöningsbaserat utan bra belöningar. Med bra belöningar menar jag verkligen saker som hunden uppskattar! Det är meningen att hunden ska se lycklig ut när den får sin belöning.

Vi måste ha bra belöningar när vi tränar belöningsbaserat, både för att kunna belöna rätt beteende och för att kunna tala om för hunden att nu blev det fel. Har vi inte det – då får vi ingen effekt på vår belöningsbaserade träning.

Så i stället för att börja träna på kontakt med den nya hunden är det bättre att börja i rätt ände och träna på olika belöningar. Framför allt om vi har en ambition att träna och tävla aktivt med hunden. Nöj dig inte med att utforska vad hunden redan tycker om utan bestäm dig för vilka belöningar du vill kunna använda. Och utifrån det träna in dina önskemål t ex. brottning, kamplek, extern belöning, jaktlek, olika mat/godisbelöningar, sociala belöningar i form av smek och röst osv. Den tid du lägger ner på att träna in belöningarna kommer du har igen trefaldigt genom resten av hundens liv.

Jag slutar aldrig att lägga in rena träningspass med inriktning på belöningar. Men de blir inte riktigt lika många som på en ny hund/valp. Hundens prioritetslista ändrar sig hela tiden och jag vill både hålla mig ajour med min hunds önskelista samtidigt som jag vill vara med och påverka den. Så jag känner att jag har kontroll på belöningarna. Har jag inte kontroll på belöningarna kan jag inte använda dom i träningen. Varför ska hunden apportera och få en belöning av mig som förare när den lika gärna kan belöna sig själv utan att behöva göra den tråkiga/jobbiga apporteringen?

Något som är lätt att glömma när man tränar belöningsbaserat är ett felkommando. Ett felkommando är inte ett nej. För mig betyder nej att hunden genast ska avbryta det den gör och ta kontakt med mig för att få nya instruktioner. Och det är oftast inte det jag vill i en träningssituation. Jag vill att hunden ska bli medveten om att belöningen uteblev och att den ska försöka igen. Så mitt felkommando betyder helt enkelt – nu blev det fel, gör ett nytt försök. Det är stor skillnad.

Om jag inte har något felkommando blir jag otydlig för hunden. Det är lätt att bara bli passiv och inte ge belöningen. Vilket blir totalt förvirrande för hunden när vi börjar jobba med att hålla inne belöningar för att öka t ex intensiteten i träningen. Det måste finnas en klar och distinkt skillnad på när hunden gör fel och när den gör rätt men vi vill att den anstränger sig ännu mera.

Hur ser dina och hundens belöningar ut? Har du kontroll på belöningarna? Hur ser din hund ut när den blir belönad?

Eftersom jag tycker detta är så roligt och viktigt har jag faktiskt ägnat en hel kurs åt ämnet belöningsträning. Kursen passar alla som vill träna hund oavsett ambitionsnivå. Och vi vet ju att det aldrig är försent att lära hunden att sitta. Så hundar i alla åldrar är välkomna. 😉

Inlägget gjort

Har du haft besök av apan när du tränat hund?

Det där med att se helheten är en av de svåraste sakerna med hundträning. Om du inte redan har gjort det så ta en titt på filmen ovan och följ instruktionerna. Hur många passningar var det?

Om vi skulle översätta detta till hundträning då. Vi vill ha fram beteendet “sätt dig ner och ta ett föremål i munnen som jag sträcker fram och ger dig”. Inga konstigheter. Men det är nu det blir knepigt för många av oss.

Många av oss har en tendens att fokusera alldeles för mycket på att hunden ska ta föremålet i munnen och ser inte saker som den gör i övrigt t ex. lyfter en framtass (såg du apan i filmen? Inte? Se den igen ska du få se att den verkligen finns där.). Då får vi med en massa beteenden som vi inte vill ha. Och ofta är vi inte ens medvetna om att vi fått med saker som vi inte vill ska ingå. Och där med en längre sträcka att gå för att komma fram till slutmålet. Vi kommer att få träna om och göra rätt. Och har vi oturen och har tränat hunden helt rätt så kan det ta ett tag att släcka ut ett beteende.

Så om du inte såg apan i filmen här ovan första gången du såg filmen så är det dags att börja fundera över hur du ska bli bättre på att se helheten. 🙂

Ett sätt är att i detalj precisera hur ett beteende ska se ut när det är färdigt. Det räcker inte att tyst säga för sig själv “hunden ska sitta ner och ta föremålet i munnen som jag sträcker fram”. Utan du måste vara mer exakt när du pratar eller skriver ner hur du vill det ska se ut. Ju mer exakt du är desto mer observant på helheten blir du. Och strunta i att använda inte när du beskriver målbilden. Vi har en tendens att inte höra/se det där inte när vi väl fokuserar.

Ett annat sätt är att filma mycket av din träning och titta på träningsfilmerna en dag efter när du har fått lite distans till träningspasset. Då upptäcker du fortare saker som du missat i ditt fokus på det du vill belöna.

Har du missat en apa i hundträningen någon gång? Det har jag… 😉

Inlägget gjort

Jag älskar klossen

En del hjälpmedel är hur mångsidiga som helst och väldigt roliga att jobba med. Ni som har gått rallylydnad för mig vet att jag brukar tjata om klossen för att träna ingångar, svängar och bakdelskontroll. Men den går att använda till en hel del annat också. Här kommer en liten film som visar en del av sakerna som jag tränar Bell och Ådi med klossen. Förhoppningsvis får du någon egen idé som ni kan jobba med. 🙂

Inlägget gjort

För mycket päls kan ställa till det

Nu när det är mörkt, regnigt och allmänt tråkigt ute mest hela tiden så sysselsätter vi oss med träning som går att göra på små ytor där det är ljust, varmt och torrt. Då är shejping förstahandsvalet!

Just nu läser jag boken Shaping skriven av Fanny Gott och Thomas Stoke. Dels för jag jobbar inom ett yrke som man hela tiden måste skaffa ny kunskap inom och dels för att jag hela tiden utvärderar böcker för att kunna rekommendera eller ha som kurslitteratur. Sen är det ju så klart super roligt att läsa hundböcker med!

Hur som helst så har jag och Ådi de senaste passen tränat baktasstarget. Och där är min största utmaning all päls! Jag ser inte hans bakben. Jag hade behövt ligga ner på golvet eller sett honom bakifrån för att få till effektiva träningspass och minimera felklicken. Men detta till trots har vi kommit så här långt. Visst är han söt med sitt bakben?